Jag vill göra det lilla stort, det osynliga synligt.

En människas jag finns någonstans, eller överallt i kroppen. Kroppen är uppbyggd av många små celler. Finns jaget i alla kroppens celler? Eller endast i vissa celler?

Var i min kropp finns jag?

Jag är intresserad av kropp och identitet. Den egna kroppen eller andras kroppar, ideal och idéer om kropp generellt. Vem är jag eller var är jag i relation till min kropp? I relation till cellerna i min kropp? Var i kroppen finns själva jaget? Jag tycker om små saker, sånt som är litet och svårt att se. Nästan osynligt. Plankton, encelliga djur, frön, molekyler, celler, Det kan också vara barn, eller att känna sig liten. Att vara liten och ensam eller att vara liten och del av något större.

Jag tycker om kontraster och kombinationer. Jag tycker om att tänka på hur min kropp är uppbyggd av miljontals små celler och att jag är varje cell. Samtidigt som de enskilda små cellerna är utbytbara, flyktiga och förgängliga. Celler dör och förnyas hela tiden. På ett sätt rymmer min kropp mina tankar, känslor, erfarenheter och på ett annat sätt är jag bara molekyler, kemi och biologi.

Jag är utbytbar, flyktig och förgänglig.

Sten är det material jag oftast arbetar med. Jag tycker om att det är ett naturmaterial. Det är inte framställt av människor, det är miljövänligt. För mig har stenen personlighet, nästan som en egen inre vilja eller själ. En bit sten är en del av urberget, en del av naturen på ett annat sätt än mig. Den är mycket äldre än vad jag är. Den fanns här långt innan mig och kommer att finnas kvar långt efter att jag har försvunnit. Den vittrar sönder, förstörs och försvinner väldigt långsamt. Det är nästan som att den är orörd av tiden. Stenen liksom bara finns, då, nu och sen. Stabil, påtaglig, beständig. Den är mineral och bergart, den är tid och rum.

Har stenen en kropp, ett jag? Finns jag i stenen?

Jag vill vara stabil, påtaglig, bergart och mineral, tid och rum.


OM

Frida Svensson är skulptör och konstnär. Hon arbetar framförallt i sten och metall, ofta i kombination med mjuka material och textila tekniker. För närvarande är hon student på HDK-Valand, Göteborgs universitet, campus Steneby.

Frida intresserar sig för de små och nästan osynliga sakerna; plankton, celler, frön, tankar, känslor. Kontraster och kombinationer av olika slag är viktiga i hennes arbete.

Mellan 2008–2010 studerade hon på Göteborgs konstskola, och där kom hon i kontakt med (och blev kär i) stenskulptur för första gången. Sedan dess är hon medlem i stenverkstaden på Konstnärernas Kollektivverkstad, KKV, i Bohuslän.

Frida Svensson har deltagit i grupputställningar i Göteborg och Bohuslän, Rottneros park i Värmland, Österbybruk norr om Uppsala och senast i Angered, Göteborg. 2018 hade hon en separatutställning på Galleri Konstepidemin och våren 2022 ställde hon ut på KKV-Bohuslän tillsammans med en fotograf.